Förväntningar, pratar Du om det?
Vad upplever du för känsla om jag säger ordet ”förväntningar” och då främst i relation med andra?
För mig är det en självklarhet att prata om, gärna få dem uttalade. T ex vid start på ett möte, i en grupp med olika roller/uppgifter eller i vilken relation som helst.
Jag tror att det finns människor som sätter förväntningar i samröre med ”måsten” eller tänker ”Oj, nu får jag krav på mig”. Om personen är lagd åt att göra så lite som möjligt, då tänker han/hon, nu kan jag ju inte gömma mig.
För sådana personer behöver man hitta andra sätt att förmedla, för att det finns förväntningar och jobba för att få personen att agera efter dessa ”förstå inifrån” varför.
Förväntningar på andra och på en själv behöver vara i harmoni men åker ofta berg-och-dal-bana. Genom att prata om dem får man chans att rätta till och förtydliga dvs det är inget vi kan dölja. Det är något alla som lever får vara med om.
Pratar du om förväntningar i dina relationer och grupper? Hur tänker du?
Kommentarer
Skicka en kommentar